Fallen

DET är ganska tungt just nu. Känner hur orken inte finns med mig längre. Känner mig helt utslagen. Kände mig så svag i början av veckan men sen blev det bättre... men nu är det påväg ner igen. Känner hur tårarna finns det, känslan av panik o sorg... stress, ångest.... känner mig helt orkeslös. Inget känns roligt. O det värsta är att jag börjar komma på andra tankar. Något mamma sa till mig har etsat sig fast i mitt minne. Du måste tänka på om du vill ha det så här resten av livet. o frågan är, vill jag det? Älskar jag dig så mycket att jag vill att mitt eget liv ska gå i spillror? jag vill kunna vara fri. fri att känna som jag känner o fri att göra det jag vill o så är det inte riktigt nu. jag skulle vilja resa iväg med den jag älskar o bara rå om varandra men i ditt tillstånd så fungerar inte det... o det får mig att känna mig så instängd. jag vet inte vad jag ska göra. det är ju inte heller första gången dessa tankar kommer fram. Men frågan är varför jag inte gjort något tidigare? Det är väl en trygghet i sig att veta att du alltid finns där men nu börjar jag känna räcker det? Jag vill så mycket mer... o vad betyder då det för oss? Ibland vill jag bara komma hem till en tom lägenhet o rå om mig själv. Vara själv en hel kväll, men det går inte. för du finns alltid där. Du har inget ordentligt jobb o nu har du inte jobbat på flera månader... det är jobbigt. Allting vilar på mian axlar, räkningar, städning, mat.... du gör inte ett skit. du tänker bara på dig själv. Du vill att jag ska säga hur jag mår men när jag väl gör det blir du sur o skiter i det... du lyssnar inte, tar bara in det du vill höra. Tror aldrig vi har bråkat på riktigt under våra 8 år tillsammans. Är det hälsosamt? Något måste man väl bli osams om? Vi har aldrig pratat ut ordentligt om vad vi vill med framtiden. Jag vill ha familj, men vill jag ha den med dig? o vill du ha barn egentligen? så mycket frågor men aldrig några svar... egentligen tror jag det bästa skulle vara om vi var ifrån varandra ett tag så att vi båda får tänka... rå om oss själva så att vi själva mår bra innan vi går vidare med oss.

fallen