Fallen

Varför känns allt så himla jobbigt. Vet varken ut eller in. Allting känns så jobbigt. Hon är så lycklig! Men jag då... o Han... vet inte alls hur jag vill leva. Känner att det tynger mig. Skulle behöva en hel dag för mig själv och bara fundera... tycka synd om mig själv, gråta. men jag rokar inte... känner mig helt orkeslös. Jobbet känns krävande och jag pallar inte. Tankarna på Dig försvinner inte... jag faller i bitar. Vill inte vara med längre. Skulle bara vilja försvinna under ytan och komma tillbaka och allt var bra.



Är trött på att Han aldrig mår bra. Alltid klagar, inte gör något. Jag orkar inte både jobba mer än heltid både på jobbet och hemma... det funkar inte. Blir så trött. Mår dåligt. Känner mig förvirrad och ofokuserad. Mår inte alls bra... men vissa dagar känns det bättre. Kändes bra igår, ett tag iaf. sen blev det värre. Han blev sur... allt föll ihop. Det som kunde blivit något bra blev bara fel. Finns det något att göra.... För jag förstår verkligen inte vad som händer. Det var så mycket lättare förr... då kunde jag ha ändrat allt men jag stannade kvar. Kände mig trygg och för jävla lat för att fundera. Och nu sitter jag här. Instängd där jag inte känner mig hemma. Vill känna mig fri, vill leva som jag aldrig gjort. Vill ha mitt liv tillbaka!

fallen