Fallen

DET är ganska tungt just nu. Känner hur orken inte finns med mig längre. Känner mig helt utslagen. Kände mig så svag i början av veckan men sen blev det bättre... men nu är det påväg ner igen. Känner hur tårarna finns det, känslan av panik o sorg... stress, ångest.... känner mig helt orkeslös. Inget känns roligt. O det värsta är att jag börjar komma på andra tankar. Något mamma sa till mig har etsat sig fast i mitt minne. Du måste tänka på om du vill ha det så här resten av livet. o frågan är, vill jag det? Älskar jag dig så mycket att jag vill att mitt eget liv ska gå i spillror? jag vill kunna vara fri. fri att känna som jag känner o fri att göra det jag vill o så är det inte riktigt nu. jag skulle vilja resa iväg med den jag älskar o bara rå om varandra men i ditt tillstånd så fungerar inte det... o det får mig att känna mig så instängd. jag vet inte vad jag ska göra. det är ju inte heller första gången dessa tankar kommer fram. Men frågan är varför jag inte gjort något tidigare? Det är väl en trygghet i sig att veta att du alltid finns där men nu börjar jag känna räcker det? Jag vill så mycket mer... o vad betyder då det för oss? Ibland vill jag bara komma hem till en tom lägenhet o rå om mig själv. Vara själv en hel kväll, men det går inte. för du finns alltid där. Du har inget ordentligt jobb o nu har du inte jobbat på flera månader... det är jobbigt. Allting vilar på mian axlar, räkningar, städning, mat.... du gör inte ett skit. du tänker bara på dig själv. Du vill att jag ska säga hur jag mår men när jag väl gör det blir du sur o skiter i det... du lyssnar inte, tar bara in det du vill höra. Tror aldrig vi har bråkat på riktigt under våra 8 år tillsammans. Är det hälsosamt? Något måste man väl bli osams om? Vi har aldrig pratat ut ordentligt om vad vi vill med framtiden. Jag vill ha familj, men vill jag ha den med dig? o vill du ha barn egentligen? så mycket frågor men aldrig några svar... egentligen tror jag det bästa skulle vara om vi var ifrån varandra ett tag så att vi båda får tänka... rå om oss själva så att vi själva mår bra innan vi går vidare med oss.

fallen

Så lite kan förstöra så mycket. Tycker inte om den här känslan. Vill inte att det ska vara så här. Men just nu kan jag inget göra. Får agera så fort jag kan. Behöver också lite tid för mig. Men den tiden finns kanske inte... känns bara jobbigt just nu men det kommer nog att bli bättre. Hoppas jag. Lär vara lite spänt men jag hoppas att det löser sig. Vill inte att det ska vara så här. Och det är inte bara mitt fel! De har ansvar också... Men jag ska inte skylla ifrån mig, verkligen inte. Men just nu känns det inte bra. Har en klump i magen och jag är ledsen, ledsen för att det alltid blir fel. Just nu gör jag väl inget rätt. Det är så jag känner och jag trivs inte riktigt med konsekvenserna som kommer med ansvaret. Blir ledsen när det inte funkar.

fallen

Vet inte hur länge till jag orkar nu... Det tär på mig... stressen tar över... kommer få magsår. Gå in i väggen. Vill inte.

fallen

Är för mycket nu. Jag orkar inte. Orkar inte med att inte ha tid. Jobbet är för mycket... Du är för mycket... Han är för lite... Kännes en saknad av närhet, av känsla... av kärlek. Jag vet att jag betyder mycket för Honom men Han visar det aldrig. Var länge sen Han sa "Jag älskar Dig". Jag behöver det. För att fungera. Ledsen. Arg. Trött. Ensam. Sorgsen. Tråkig. Hemsk. Vill inte mer... vet inte vad jag ska göra för att få Honom att förstå. Vet inte vad jag ska göra för att Du ska förstå. Vet inte vad Du menar med det Du gör. Oskyldig flört... som du säkert gör med alla. Men Du får mig ändå att känns mig speciell. Som jag behöver...

fallen

Dina blickar. Dina ögon. Så vackra. Så vacker. Som en dröm. Din kropp. Du. Min. Vi. Aldrig. Nånsin. Ensam. För alltid.

fallen

Inget känns roligt just nu. Hon mår inte bra. Han är tråkig. Du försvann... eller det känns åtminstone så. Ve tinte riktigt vad jag känner. Mest trötthet. Lite vilsen. Ledsen. Det är för mycket just nu. Börjar tänka på allt som hänt förut... vill inte mera. Vill att allt ska vara bra. Roligt, händelserikt. Passionerat... romantiskt. inte tråkigt och förutsägbart. Vill ha något mer! Vill vara något mer. Inte den här tråkiga människan jag är nu. Soffpotatis nummer ett. Behöver en spark i baken.... vill inte vara såhär längre. Orkar inte mer...

fallen

Så dystert, så mörkt. Mörker med en svag dimma som sveper in över landet. Kyla. Trist. Sorgset. Ingen sol på himlen. Bara mörker. Inom mig. Överallt.

fallen

Behöver sova. Sova för att kunna leva.

Dina ögon ler mot mig

fallen

En kyla brer ut sig över landet... och jag sitter ensam ikväll... under en filt... helt ensam. Om Du vore här...  Du sa att Du var kär i mig. Du sa att jag var söt. Det känns bra, även om Du inte menar det. Behöver den styrkan ibland för att orka. Den uppmärksamheten för att inte försvinna i tomma intet, i vardagens alla bekymmer.

Allt känns bättre nu, men det kommer nog en period i allas liv då de måste fundera över om de valt rätt... den tidpunkten är nu för mig. Kommer antagligen flera, men denna gäller kärleken. Är fortfarande ung och det är aldrig försent vad jag vet.



fallen

Idag är en ganska bra dag tror jag. Kändes värre imorse men nu är det ändå okej. Har haft för mycket annat att tänka på. Hann inte tänka på Dig. Inte på Honom heller. Det kanske är det bästa...

fallen

Varför känns allt så himla jobbigt. Vet varken ut eller in. Allting känns så jobbigt. Hon är så lycklig! Men jag då... o Han... vet inte alls hur jag vill leva. Känner att det tynger mig. Skulle behöva en hel dag för mig själv och bara fundera... tycka synd om mig själv, gråta. men jag rokar inte... känner mig helt orkeslös. Jobbet känns krävande och jag pallar inte. Tankarna på Dig försvinner inte... jag faller i bitar. Vill inte vara med längre. Skulle bara vilja försvinna under ytan och komma tillbaka och allt var bra.



Är trött på att Han aldrig mår bra. Alltid klagar, inte gör något. Jag orkar inte både jobba mer än heltid både på jobbet och hemma... det funkar inte. Blir så trött. Mår dåligt. Känner mig förvirrad och ofokuserad. Mår inte alls bra... men vissa dagar känns det bättre. Kändes bra igår, ett tag iaf. sen blev det värre. Han blev sur... allt föll ihop. Det som kunde blivit något bra blev bara fel. Finns det något att göra.... För jag förstår verkligen inte vad som händer. Det var så mycket lättare förr... då kunde jag ha ändrat allt men jag stannade kvar. Kände mig trygg och för jävla lat för att fundera. Och nu sitter jag här. Instängd där jag inte känner mig hemma. Vill känna mig fri, vill leva som jag aldrig gjort. Vill ha mitt liv tillbaka!

fallen

Jag vet att Du inte är intressarad av mig. Du har eller har haft känslor för min bästa vän, och Du flörtar med de flesta. Men ändå känner jag mig på något sätt utvald. Jag tror Du märker vad jag känner. Jag döljer det nog inte så bra. Innerst inne borde Du förstå hur jag känner. Det finns något hos mig som skriker efter Dig. Men fortfarande så är jag tveksam.

Är det verkligen Dig jag är intresserad av?
Är det verkligen Dig jag vill ha?
Eller är det bara en sjuk idé jag har för att jag aldrig haft något singelliv. Är det för att jag känner att jag aldrig fått vara ung. Aldrig fått ta egna beslut utan alltid behövt tänka på att det finns någon som väntar på mig.

Saken är den att jag kan inte prata om dessa känslor för någon. Prata om hur jag känner... Det alternativet finns inte. Så jag får försöka treva mig fram till ett svar.
Är det Honom jag vill leva med?
Är det Dig jag vill ha?
Eller är det bara så att jag ahr tröttnat på mitt liv och bara vill ha en nystart?
Hur ska jag gå tillväga för att inse vad jag vill... Kommer bli helt förstörd på kuppen...

fallen

Har funderat över om det är mer idén av Dig jag vill ha eller om det verkligen är Du som betyder något. Funderar över hur Han skulle reagera om jag inte orkar mer. Vad Han skulle säga. Hur skulle Du reagera om jag berättade om mina känslor för Dig?

Varför ska alla dessa tankar finnas? Varför ska allt vara så jävla svårt! Ibland vill jag bara sjunka ner och aldrig mer komma upp igen. Sjunka ner i sängen och aldrig mer gå upp. Men det finns för mycket att leva för. Men det betyder inte att mitt liv är som jag vill ha det. Just nu så känns allt hemskt och tråkigt och helt förjävligt. Inte alls som jag tänkt mig. Inte alls som jag vill. Men jag vet ändå inte vad jag ska göra. Hur ska jag kunna göra det bättre när jag inte vet vad jag vill ha.

Det är en trygghet jag inte vill lämna. En känsla av att egentligen ha allt. Men det har jag inte. Mina känslor för Honom är inte som dom brukade vara. Min nyfikenhet av Dig har väckt känslor jag inte haft på länge. Ett pirr. En längtan. En dröm. Vore så mycket enklare om jag inte hade Honom. Då kanske jag skulle veta vad jag ville ha. Honom eller Dig. Nu är mina tankar ett enda virrvarr av känslor...

fallen

Du finns i mina drömmar vare sig jag vill eller inte. Om natten kommer Du som en ängel och berör mig. Du finns där vid min sida, men när jag vaknar är Du borta. Du är som en kraft som drar ner mig i djupet. En kraft som får mig att känna mig maktlös. Finns stunder då jag önskar att livet vore enklare, att det vore som i drömmarna, att det vore Du och jag. Men livet är mer komplicerat än så. Det går inte bara bryta en trygghet, en vana. Det är svårt att veta att man kommer såra en annan människa som betyder så mycket. En dag utan Dig, är en dag utan luft.

fallen